31/8-08

tills gnistan i dina ögon försvinner
och tills strykan i dina ord tynar bort

du skulle inte lovat saker du inte kunde hålla
du skulle inte varit rädd att vara ärlig
dina löftes svaga fästen, min uppgivenhet om att tro dem

det är som att lita, utan att säga det innersta
som att äta fast man är mätt.


Kommentarer
Postat av: emsela

Din vackra jävel!

2009-09-10 @ 01:11:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0