adbrush

ibland är det svårt att veta vilken väg man ska gå,
jag har gått samma väg i sex år, och nu kommer jag till ett stopp
ska jag gå till höger eller till vänster?
jag vet inte riktigt, båda valen kan vara rätt i sig.
Det ena kan vara rätt för jag följer samma spår, jag lever i min ångest, jag stannar kvar och lever på hoppet.
Det andra kan också vara rätt, jag försöker glömma, men vem vet om jag bara sårar mig själv mer?
Jag försöker dölja dig, neka till allt vi har gjort, och att vi en gång kännt varandra.
Men det blir svårt, för varenda människa jag pratar med alltid ska just nämna dig.
Jag vet inte längre, så förvirrad.
Ska jag leva på hoppet? eller ska jag bara låta det gå?..
För jag förlorar något i vilken väg jag än väljer, kanske blir det ännu svårare att gå den vägen utan dig.
Eftersom jag har vant mig att leva så här, jag har vant mig att tänka på dig dagligen
jag är van, men bara för jag är van betyder inte att jag mår bra utav det.
jag vet inte längre.. jag önskar att du bara kunde säga till mig " gör så här "
för jag vet inte längre vad som är rätt och fel..


 

jag orkar inte mer, jag har varit här i sex år och kämpat för dig.
nu ger jag upp, jag går iväg och lämnar dig bakom mig.
Du ska se, med tidens gång du kommer känna dig tom,
min kärlek har gjort dig varm, du har alltid haft den utan att du har kännt att du egentligen behöver den.
Antagligen för att jag har stannat så länge, så du har blivit van vid den.
Men du har gått vidare på riktigt (nästan iaf), & jag tror att det är dags för mig att släppa taget.
Du kommer sakna mig.
& du kommer behöva mig, men när du behöver mig
då är det försent..



/j.